Nära....

känns som jag börjar bli migsjälv snart igen...

just nu, känns det som den sedvanliga härliga höst-vinter depressionen inte är långt bort...

och den borde nästan vara närmare än den är, om man tänker på hur dagsläget egentligen ter sig.

-Det är dimma ute
-Det börjar bli kyligt
-Jag är jättesingel
-Vi har enormt mycket att göra i skolan, på enormt kort tid
-Mina gitarrspelande kunskaper har lagt sig nånstans där jag inte hittar dom. Smidigt att märka det först på en fest, när man ska ta upp lite allsångsspelande. kände mig inte alls bortgjord, nejdå.
-Jag har inga som helst chanser att bli av med mitt singelskap vad det verkar... (och det slog mig ganska nyligen)
-Jag har återfunnit Sigur Rós och annan smått deprimerande musik
-Jag har det ostädat
-Jag tränar inte
-Jag äter dåligt och oregelbundet
-Jag saknar mina utanför-Kga vänner
-4 egentligen olika partier har "vunnit" valet ( det borde ge folk oro att rösta fram något som kallar sig "alliansen"... ser inte folk på film eller?
-Jag har inte orkat ta tag i att söka praktik, vilket kommer resultera i att jag inte får nån som jag vill, vilket kommer göra mig mer deppad
-Jag har en massa att styra upp... en jävla massa tror jag
-Jag missade den återpiggande sommaren, utan att bli rik.
-Frukosten är slut, och jag är hungrig
-Dasspappret är också slut....


suck.... nu vill jag ta en paus från... migsjälv. går det?